på kvällen var ändå Krigsoperan och en föreställnng som var fantastisk att se, på alla sätt och vis. En historia som vi alla borde kunna, skådespelare som hade trevligt och då blir det bra, både professionella och alla amatörer, en underbar miljö. Jag kan nog inte höja det mer och visst har miljön en stor betydelse i sådana här sammanhang, jag kunde känna historien inom mig. Det enda negativa var att det var ”för varmt på dagen” så när kvällen kom och jag satt nästan högst upp kunda jag känna vindarna från det öppna landskapet och älven. Trots att Pirajan sagt åt mig att ta på kläder så var det som bortblåst när jag åkte iväg till föreställningen och det hade jag nog helst önskat att det blåst tillbaka in i hjärnan under kvällens gång. Det enda negativa minnet är som bortblåst nu i alla fall när jag ser på foton och minns. Ryttaren på den ljusa hästen – Maja Piraja - ett eget litet kollage ska hon få av mig – senare.
Margareta G som hoppas att alla som har möjlighet – se föreställningen.
[...] Grande finale … [...]
Jag får nästan tårar i ögonen, du har fångat det så vackert…
Tack!
MajaPiraja – Jag försökte få in min egen lilla historia i kollaget, fick fundera över var och när jag såg den.
/Margareta G
Vilka fantastiska bilder och så synd att jag inte var norröver och kunde se föreställningen. Klockan i min triss står i Hägnan, i ett av rummen i bagarstugan. Jag var på besök hos en bekant i Luleå när jag tog mina bilder – fler kommer förmodligen. Jag härstammar inte därifrån men har nog rötter som jag inte minns/vet från trakterna.
Ha en skön dag! Kramis
Lilalili – Vi brukar ofta vara på Hägnan överhuvudtaget i kyrkbyn i Gammelstad på somrarna, en lagom cykeltur från Luleå en fin sommardag.
/Margareta G
[...] Grande finale … [...]