hittade jag när jag var på Google och letade efter nya fotoutmaningar. Lite sen är jag till TisdagsTema, idag är det fredag men jag får bättra mig till nästa gång. När jag såg ordet för veckan – vild – så bestämde jag mig för att ”fuska” lite och plocka fram ett tidigare inlägg från den 30e juli. Ett vilt slagsmål med vassa vapen. det kan inte bli bättre, trots de fruktansvärt urusla fotona. Trots att det gått en tid är jag fortfarande lite ”chockad” av upplevelsen med de gulliga små igelkottarna, jag försöker att värja och månar om dem när de sakteligt korsar våra vägar. Numera vet jag att de är riktiga rovdjur och det vilda slagsmålet och lätena …
I alla fall blir det mitt bidrag till tisdagstemat och ordet vild.
Avsändare Margareta sänder en varning för de små, bakom den ljuvaste uppsyn kan det finnas … Jag har verkligen blivit grundlurad.
Ett vilt slagsmål med vassa vapen …
skedde sent i går kväll bakom stugknuten i Santasaari. Här mitt i stugidyllen slogs de med livet som insats och döden inom räckhåll. Med taggarna utåt ville verkligen slagskämparna vända igelkottaskinnet inåt. Trots att vapnen var vassa och i tusentals blev jag inte rädd för att råka illa ut, när jag kom och brydde mig. Jag som var glad över att få se och uppleva det vilda slagsmålet. Nu var det ”lilla” jag som tyvärr avstyrde slagsmålet och avbröt det abrupt med mitt eget vapen och mitt civilkurage, kameran.
Tyvärr hann jag inte rigga upp och få några riktigt bra bilder på den vassa kampen, det hade varit en favoritlöpsedel för sensationsmedia att publicera. Det antalet vapen har inte förekommit i något tidigare reportage mellan två individer.
Jag önskar att jag fått bevittna fajten en längre stund och med lite vassare taggar. Har ni upplevt och sett ett riktigt igelkottaslagsmål? Vilka läten och vilken kraft, de här små djuren som jag trott varit så oskyldiga och harmlösa. Jag är imponerad och kan konstatera att det gamla talesättet ”skenet bedrar” stämmer in på de små liven.
Numera kommer jag att se igelkotten med andra ögon och utrop som; – Oh, titta en igelkott och så blir rösten sådär lite barnslig och ögonen så där snälla och ”sneda”, ni förstår. Nej nu blir det mer: Titta en igelkott visa taggarna.
Margareta G som i alla fall konstaterat att djurlivet är rikt på ön och nu väntar jag bara på björnen.
Som avslut, igelkottaskinnet vänds ut och in.
Igelkottaskinnet
Och gubben han sade till gumman sin
Ta och sätt en lapp uti byxan min
Uti ändanom, uti ändanom
allt uti byxorna i ändanom.
Och gumman hon gick sig till skogen en natt
Och där ska ni se hon en igelkott fick fatt
Som sprang på sina ben, som sprang på sina ben
som sprang på sina ben uti månens sken.
Och gumman hon tog sig ett igelkottaskinn
och alla vassa taggarna vände hon in
Uti ändanom
Och gubben han hoppa, han skrek och han svor:
”Jag tror själva Hin uti byxorna for!”
Uti ändanom.
Och gubben han sade till gumman sin:
”Varför har du vänt alla taggarna in?
Uti ändanom…”
”Jo, därför att du är så lat, ditt skräll
så du sitter å drar dej från morgon till kväll
uppå ändanom…”
Och gubben han tog sina byxor och gick
och sen ska ni veta vad kärringen fick
uppå ändanom…
Men då tog gumman ett ekorraskinn,
de lenaste håren vände hon in,
uti ändanom
Och då blev gubben så glad i sitt sinn
han klappa och pussa käringen sin
uti ändanom, uti ändanom,
allt uppå byxorna i ändanom.
